Idag är jag faktiskt lite trött måste jag erkänna. Jag har jobbat som en galning hela helgen plus att jag undervisade igår kväll. Det är ju det roligaste jag vet, både Frank&Poppy och dansen, men jag känner att det ska bli skönt att få några dagar ledigt runt påsk.
Påsken ska vi spendera hos min pappa. Vi brukar vara tillsammans hela familjen på påsk, egentligen under alla högtider, så det känns lite vemodigt nu efter allt som hänt det sista året.
Som jag nämnt tidigare så har jag tillägnat HOPE Collection till min syster och min mamma. Mina två klippor i livet som alltid stod vid min sida. Att mista de båda med bara 10 månaders mellanrum har varit en så stor tragik att det nästan är svårt att ta på. En tragik som man innan man väl befinner sig mitt i det, aldrig någonsin trott att man skulle kunna ta sig igenom. Allt detta har bidragit till att jobbet gått på halvfart och jag har fått lägga flera kollektioner åt sidan de sista åren. Jag har helt enkelt inte orkat. Mitt fokus har legat hos dem - dag som natt.
Men, nu har jag försökt att vända på allt. Jag vet att det bästa jag kan göra för att hedra deras minne är att fortsätta göra precis det jag gör nu. Jobba på och aldrig någonsin ge upp! Det är så jag är uppfostrad och det är så jag tänker leva resten av mitt liv.
Att leva sina drömmar och värdesätta de små sakerna i livet är väl något vi alla måste jobba på, eller vad säger ni?
Stor kram
.jpg)
.jpg)
